Åkte till vetrinären med Söt tidigare idag men han kunde inte göra något för att rädda henne. Hon hade antaligen brytit ryggen eller skadat en eller flera nerver under anfallet så hon var delvis förlamad. Hon kunde varken äta eller dricka själv, inte ens kissa eller tvätta sig.
Hon låg på samma ställe ett dygn, och hon såg ut att ha mer och mer ont. Det var så hemskt att se :(
Jag visste att det skulle vara jobbigt att se henne somna, men jag ville följa med, och klia henne på kinden som hon alltid blev lugn av, jag ville inte att hon skulle vara rädd.. Men det hjälpte inte när hon fick den lugnande sprutan, hon sprattlade så mycket hon kunde, för att sticket gjorde ont.. Det va så sjukt hemskt att se vetrinären hålla fast henne medans, och jag höll på att spy och svimma.. Klarade inte av att vara i det lilla rummet och gick ut och satte mej, men mamma sa att Söt somnade direkt. Nu lider hon inte mer.

Igår...

Just nu känns livet värdelöst.. Jag känner mej värdelös. Har varit sjuk i veckor nu, och just nu är det som sämst..
Och så Söt.. Bland det värsta jag varit med om.

Just nu är allting dåligt. Nästan allting.. Grejen är att jag slutade med p-piller och antidepresiva för ungefär 3 veckor sen, så jag har haft humörsvängningar (som min pojkvän mest fått ta, tyvärr.. :( ) och varit allmänt depp, jobbig, sur osv.. Och allt som hänt senaste dagarna, allt byggs bara på mer och mer.. Men jag vet att det kommer att bli bättre. Det tar bara lite tid, att bygga upp sig själv igen, imunförsvaret speciellt. Om jag inte är sjuk hela tiden är det lättare att fungera bättre psykiskt också eller vad man ska säga. Det där med antidepresiva har också fått mej att bli cp dom senaste veckorna.. Jag gjorde som jag inte fick göra, jag skulle enligt läkaren trappa ner långsamt fram till sommaren, men jag glömde bort dom några dagar, och kände inte att jag måde illa eller så (som jag annars gjort när jag glömt ta en dag). Men dom biverkningarna kom senare, men jag borde inte känna av det så mycket snart? Så jag vet att det kommer bli bättre.
Tack i alla fall alla fina vänner familj och min pojkvän för att ni finns här för mej, även när jag inte beter mej som bäst.. Och förlåt för när det händer :( <3